Bring it on again



Jag vill kunna vara sådär glad
utan att anstränga mig
Jag vill att det ska vara naturligt för mig
att le när jag tänker på oss
och jag vill att det ska vara du och jag.

Det tär på mig att sitta här vid sidan av och titta på
och det tär på mig att ha i tankarna
att det finns en person, som har ett sånt fruktansvärt stort hat
mot mig
Och det tär på mig
att inte veta vad jag ska göra
eller vad jag har gjort för fel
varför det aldrig tar slut
Eller varför du inte kan låta oss vara

Jag fattar inte vad som har flugit i dig
och jag fattar inte hur du står ut
med att ständigt såra mig, genom att dra dig närmare och närmare
den person jag bryr mig om mest av allt just nu
och vilja, att jag ska få reda på vad du försöker göra
så att du kan överta honom.

Det går inte beskriva min ledsamhet
hur sårad jag är
eller hur besviken jag är
Grattis, du har lyckats än en gång.
Men det väntar dig en förjävlig framtid
För du kan inte leva på att trycka ner mig såhär.
Det kommer visa sig snart.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0